Det blev en mycket trevlig pasta&köttfärsåslunch idag.
Jag har som regel svårt att tacka nej till en portion till samt efterrätt. Av artighetsskäl! Det är nästan som att man tror att ett nej är att förolämpa personen som bjuder. Jag känner att det är något jag måste öva på, för jag var mätt efter min första portion och efter desserten har mitt sockersug varit på topp!
Svårast är det när de runt omkring äter något som jag bestämt att tacka nej till, för min hjärna säger mig att det är ju sååå gott.
Lunchen och efterrätten var god. Lite för god! Mitt nästa mission: lyssna på kroppen, respektera signalerna och lära mig säga “nej tack”!
