Jag blev precis att känna en tung saknad. Och vad saknar jag? Jo, att ta cykeln till gymmet och vara i min egen lilla värld där tankar, oro, sorg och bekymer försvinner… Inte för att jag mår dåligt och behöver rensa ut något men för att en stund fly verkligheten. Det behöver alla göra ibland!
Imorgon (tisdag) så har min mamma bott här i sex dagar. Helt otroligt eftersom att jag trodde att vi skulle bli galna på varandra, MEN vi har det så bra, kul o mysigt. Skönt med sällskap. Dock blir det mycket lchf-fusk. Ja jag erkänner! Det är ju inte så att min mamma tvingar mig att äta sådant jag inte mår bra av, utan jag som inte kan motstå att också äta av det som hon äter.
Kanske för att det är en social grej, kanske för att jag på någotvis känner mig mer delaktig om jag också äter av lösgodis, kex till osten och ett par skedar ris till kinamaten.
Det handlar inte om kopiösa mängder kolhydrater men tillräckligt mycket för att fysiskt påverka mig negativt och för att flera gånger om dan känna att nu, NU är det dags att jag skärper till mig för att min kropp ska må bra igen!
Det är lättare sagt än gjort. Jag vet hur jag ska göra, vad som krävs och att “imorgon” eller “på måndag” inte finns, utan att det är här och nu som gäller. Jag vill leva i nuet!
Så, vad vill jag komma fram till? Att det är dags att ta tjuren i hornen, slå näven i bordet och lyssna på kroppen.
Du verkar må dåligt