När jag inte följer med gästerna till flygplatsen så känns det som att jag glömt något. Alltid, varje gång.
– Alla gäster avprickade, check
– Bussen räknad, check
– Frågat om dom har passet med och har tömt saftyboxen, check
– Använd bälte och ta inte med sten, snäckor o sand ut ur landet (förbjudet)
– Informera busschafför om antal gäster, var han ska pausa och hur länge, samt vilken terminal gästerna ska till check
… Samt allt annat på listan. Hur incheckningen går till, vad dom kan använda för valuta på flygplatsen, max antal kilo bagagevikt, tid att vara på gaten osv
Allt är med. Det absolut viktigaste är definitivt med. Ändå när jag ser bussen åka iväg så får jag alltid samma känsla – något är bortglömt, känslan av att dom har inte fått med sig all information som kan hjälpa dom på vägen.
Fast det är klart, när man tagit dom under sina vingar, visat dom från hotellet till bussen, räknat dom och informerat om allt viktigt som ska hända känns det såklart lite läskigt att dom ska ut och prova sina egna vingar. Som när ens barn blir vuxna och flyttar hemifrån. Eller som när man ger bort ett gammalt favoritplagg som man inte använder längre.
Ja. Det måste vara den känslan. Det är precis den känslan jag vill förmedla så ni förstår.