Första dagen med servicetelefonen avklarad och det har ju gått fint! Den har bara ringt en gång… Det kan jag ju inte gnälla om 🙂
Jag har ätit lunch med mamma och Cicci, och så åt vi middag på Casa de flor. Har packat ihop en resväska nu (12.8 kg!) med saker dom ska ta med hem till mig och köpt en ny resväska så jag har två stycken i mellanstorlek när det är dags för mig att åka hem.
Jag vet att jag gnäller ofta och mycket ibland, och visst är det ofta så att man saknar det man inte har och inte uppskattar det tillräckligt när man har det.
Men hur trött jag än är, hur less jag än är, hur irriterad och lättretlig jag kan verkas vara så finns det EN sak som gör det här värt allting… Och det är att jag mår BRA. Jag har mått bra i snart 7 månader. Det kan vara den längsta perioden i mitt liv!
Jag har inte festat för mycket, inte skadat mig själv avsikligt, inte tagit några tabletter för att dämpa min ångest och slippa känna. Dom gånger när det varit extremt jobbigt har jag ridit ut stormen. På något jävla sätt har jag gjort det.
Jag trodde inte att jag skulle klara av det här. Jag var inställd på att jag skulle ge upp och åka hem, på att jag skulle må så dåligt och att jag skulle skada mig på något vis så jag inte kunde vara kvar… Farlig för mig själv… Osv.
Men det har inte hänt. Jag är här, jag är kvar, jag mår bra. Jag är lugn i mig själv.
Och jag fortsätter kämpa. Såren kanske faktiskt läker tillslut!