Idag hade jag min sista departure. Gäster som flyger hem med samma flyg jag sitter på nästa vecka. Hotellet jag hämtade på hade dessutom stängning idag och det var busschafförens sista dag!
Jag frågade gästerna om dom kunde tänka sig att komma tillbaka till Turkiet och alla svarade ja, så i stället för att säga hej då lärde jag dom att säga “vi ses” på turkiska. Tyckte det var passande eftersom avsked är så jobbiga och ett hej då så definitivt…
Kom till Alanya vid 17-tiden och då gick jag o Jossan på en timmes helkroppsmassage. Det är hennes sista dag också och hon flyger hem redan på lördag.
Efteråt var vi några som åt middag på Delfino, jag åt något jag saknat sedan i augusti: nachotallrik!!!
Jag är så glad att vara här igen, bland dessa underbara människor. Jag känner att jag verkligen kan slappna av här, vara mig själv, vara trygg. Känns väldigt mycket som “hemma”.
Home is really were the heart is ❤️