Wallenbergare – klassiskt recept

God morgon!

Vaknade tidigt idag. Det är nästan standard lediga dagar, men så är det också mest förekommande att jag somnar först 🙂 Men ändå… SEMESTER!!! Hade en toppenkväll igår, tänkte berätta mer om den senare idag.

I söndags kväll åt jag Wallenbergare för första gången. Japp, du läste rätt. Har i hela mitt liv förväxlat det med Biff á la Lindström som vi fick i skolan någon gång på lågstadiet och det var det v ä r s t a jag ätit. Minns hur jag gömde det i servetterna för att i smyg skrapa ner det i soptunnan när ingen såg. Sedan dess har jag aldrig mer ätit det och varit väldigt skeptisk till alla biffar som inte är vanliga klassiska pannbiffar.

Men i söndags äntligen då! Wallenbergare på kalvfärs med massor av grädde, ärtor med orimliga mängder flingsalt och massor av brynt smör – SÅ GOTT!

Eftersom att C inte gillar brynt smör så gjorde jag även en gräddsås på stekskyn från wallenbergarna, och äsch, gräddsås är a l d r i g ett fel tillbehör så jag hällde upp till mig också. Jättegott!

Klassiska Wallenbergare,

4 portioner

🥄500 gram kalvfärs

🥄3 äggulor

🥄2,5 dl grädde

🥄ca 1 dl ströbröd

🥄Salt och peppar

🥄Smör till stekning

Gör såhär:

Blanda kylskåpskall färs, äggulor, salt och peppar till en jämn smet – gärna i matberedare. Rör i den kalla grädden lite i taget. Smeten blir väldigt lös och det ska den vara! Forma färsen till 8 biffar.

Vänd biffarna i ströbrödet och lägg på en skärbräda i kylskåpet att vila medan du förbereder potatismos (enkel fuskvariant HÄR) och brynt smör.

Stek biffarna i en stekpanna med smält smör på låg värme, ca 4-5 minuter per sida.

Brynt smör:

Lägg smöret i en kastrull och smält det på hög värme. Fortsätt värma smöret under vispning tills det har en gyllenbrun färg och nötig doft. Det är viktigt att vispa så att det inte bränns.