Hej,
imorse när jag stod och stekte proteinpannkakor så ringde plötsligt telefonen… Och tyvärr var det ett samtal som jag senaste veckorna f a s a t för att få. Som jag gruvar mig för både morgon och kväll och vissa nätter.
Läkaren på specialistmödrarvården sa att jag måste börja ta insulinsprutor 🙁 Mina fastevärden på mornarna har nämligen legat 0,1-0,2 mmol för högt, 3-4 gånger i veckan. Jag har verkligen varit LIVRÄDD för just insulin.
Inte för att jag är spruträdd, jag har en mamma som är diabetiker och att se henne ta sina sprutor är det mest naturliga i hela världen, jag är ju uppväxt med det och jag har dessutom en vårdutbildning i bagaget och har gett otaliga insulinsprutor till andra (mååånga år sedan nu dock). Insulin är något fantastiskt och vi ska vara så tacksamma för att det finns.
Påväg till sjukhuset – ser kanske något mer peppad ut än vad jag faktiskt var 😉
Jag har också sett baksidan av diabetes och insulin och jag tror det är där min rädsla ligger. När det blivit fel – med för lite mat och för mycket insulin eller vad som än kan tänkas hända som gör att man får lågt socker. På mitt nuvarande arbete när någon med diabetes behöver hjälp får jag alltid hjärtat i halsgropen, adrenalinet ökar och jag blir lite extra skärpt. Vet allvaret. Har ju sett det nära inpå så många gånger både som barn och som vuxen.
Diskuterade min oro kring insulin både med läkaren och den fantastiska sjuksköterskan jag fick träffa på medicinmottagningen och dom förklarade för mig att till skillnad från en typ 1 diabetiker som min mamma är, så är det ingen risk för mig med graviditetsdiabetes att jag kommer få så lågt blodsocker att jag blir så dålig av insulinet. Dessutom kommer jag bara ta en liten liten mängd på kvällen som är ett långtidsverkande sådant.
Jag behöver alltså verkligen inte vara orolig. Puh!
Sjuksköterskan jag träffade på USÖ var fantastiskt trevlig och pedagogisk. Jag är faktiskt tacksam nu att det blev insulin istället för tabletter, tabletter känns mer rörigt att hålla reda på och jag har redan så mycket olika mediciner och tider att passa med blodsockermätning och annat pga graviditetsrelaterade krämpor. Mitt alarm ringer minst 4 ggr per dygn och påminner om att äta eller ta blodsocker eller någon medicin eller liknande. Heltidsjobb!
Har blivit stammis på både sjukhus och apotek 🙂 Högkostnadsskyddet tog mindre än 2 veckor att komma upp i. Också en sak att vara tacksam för – vår fantastiska sjukvård med subventionerade priser och att graviditetsrelaterad vård är kostnadsfritt och så även vissa mediciner som insulin.
Känner tyvärr ett styng av dåligt samvete och misslyckande över att det faktiskt blev insulin tillslut men det är bara dumt. Det har ingenting att göra med MIN prestation att göra, min kropp klarar helt enkelt inte av att reglera fasteblodsockret nu under graviditeten fastän jag äter enligt konstens alla regler och rör på mig (tyvärr i oerhört begränsad mängd pga väldigt besvärlig foglossning).
Har jag otur kan dosen behöva höjas innan förlossningen men vi håller tummarna för att jag slipper.
En sväng in på Apoteket för att hämta ut allt diabetesrelaterat. Fyllde upp en hel tygkasse 🙂
Och en liten anekdot – på apoteket måste alla ta en korg när man går in i butiken så att dom kan hålla räkningen på hur mycket kunder det är på plats. Sist jag var där råkade jag ta med min korg ut till bilen när jag gick… Upptäckte det först när jag satt mig och tagit på bältet, så fick skamset gå tillbaka för att lämna den igen och be om ursäkt för att jag försökt plocka med mig inventarierna, haha.
Tog första dosen insulin här hemma ikväll och det gick huuur bra som helst. Passade på innan Christian åkte till jobbet så jag inte skulle behöva vara ensam hemma första gången. Nålen kändes inte överhuvudtaget och inga som helst biverkningar. Dessutom doftar det ju sååå gott med insulin?! Tokigt kanske men tror även det har med min barndom att göra och hänger ihop på något vis med anknytning 😉
Det ska bli oerhört intressant att se vad mitt socker ligger på imorgon bitti.
KRAM på er och god natt
