Hej hej,

tänkte att jag ska samla mod och dela något mindre roligt med er om livet som gravid och blivande mamma. Jag tycker jag läser överallt om alla lyckliga gravida och är väl mestadels själv en av dom men dom senaste veckorna har jag mått så dåligt och gråtit så mycket. Av oro och av dåligt samvete…

Utöver allt det fina och förväntansfulla, så mycket skrämmande känslor i att vänta barn. Så många tankar och tvivel. Tänk om jag misslyckas i min roll som mamma?

Tänk om jag inte kan ge mitt barn det bästa? Om min ork och mitt tålamod inte räcker till, om jag inte har det som krävs för att vara mamma, bonusmamma och sambo?

Tänk om livet som mamma och pappa blir för tufft och vi inte orkar hålla ihop? Om någon blir sjuk? Om det händer någon av oss något eller båda två? Vem tar hand om vårt barn då?

Tänk om mitt barn inte mår bra? Blir utsatt för något hemskt? Inte får några vänner? Kommer jag ha förmågan att hantera och hjälpa mitt barn på bästa sätt? Och vilket sätt är då det bästa?

Hur förbereder jag mig inför det här?

Eller som jag läste nånstans ”Om jag plötsligt inte alls vill vara mamma? Om jag upptäcker att det var visst inget för mig?”

Vill bara njuta av graviditeten och ja, jag är mestadels lycklig men helt ärligt – så är jag så himla rädd och orolig också. Så mycket jobbiga tankar. Jag vill verkligen ge mitt barn kärlek, trygghet, en familj. Vara den BÄSTA mamman med obegränsad kärlek att ge. Om jag inte har förmågan att göra det då?

Tänk om bebisen mår dåligt varje gång jag gråter? Och så blir det en ond cirkel.

Visst måste vi vara fler som känner oro ibland? Eller är alla andra endast lyckligt väntande?

Kram