Grillad vattenmelon med vispad vaniljgrädde och kokos

Grillad vattenmelon med vispad vaniljgrädde och kokos,

🥄4 klyftor vattenmelon, (à 150 g)

🥄2 dl grädde, kyld

🥄0,5 krm bourbon vaniljpulver

🥄0,5 dl kokos

Gör såhär:

Skär melonklyftorna i skivor. Grilla dem 2–3 min på varje sida. Lägg melonskivorna åt sidan och låt svalna.

Vispa den kylda grädden fluffig och blanda med vaniljpulver. Klicka grädden på melonskivorna och toppa med kokosflingor.

Smaklig måltid och lycka till ✨

Ölivet fortsätter 

Idag har det hänt lite mer även om vi ändå har haft en väldigt lugn dag! 

Vi började morgonen med en liten promenad bortom stranden. Mysigt och öde, där hav mötte flod och lokalbefolkningen bor. 

Sedan käkade vi frukost (ananasshake – mums!) och gick iväg till vår wifistrand. Påväg dit var vi förbi och tittade på en skola som finns på ön och det var ungefär som att komma tillbaka till 1800-talet. Svart tavla, massiva träbänkar och barn i skoluniform. 

Klockan 13 var det dags för oss att ge oss av på en utflykt vi bokat för dagen. Så otroligt rogivande att ge sig ut på havet och att se alla vackra vyer kring ön. Vi började med att snorkla och oturligt nog skar jag ganska snabbt upp två stora sår på vänster fot, kan tyvärr inte annat ha dåligt samvete för att jag eventuellt skadat korallen och korallrevet… Hoppas dom mår bra! Fick plocka upp papper, koksaltlösning och plåster som jag hade med i väskan och sedan har det varit bra förutom att det svider och är lite jobbigt att gå på foten. 

Efter snorklingen var det dags att fiska. Vi fisksde med bläckfäsk och i säkert en timme men ändå fick vi INGEN fisk. Dom enda som fick napp var dom två killar som höll i utflykten och ändå fiskade dom ju på samma ställe som oss. Mycket märkligt tycker jag. 

Vi åkte till en strand som kallas för Coconutbeach. Nästan helt öde, inga bungalows utan bara en strand med djungel bakom samt några fler turister lite längre bort från oss. Vi såg en otrolig solnedgång och grillade fisken som ”vi” hade fångat tidigare. 

När solen gått ned åkte vi ut med båten på havet igen. Bäcksvart, med det enda ljuset från månen och några små i båtar i närheten samt lite stjärnor på himlen. Ganska svårt att beskriva den känslan och om jag hade kunnat hade jag gärna lagt upp en bild. 

Efter att ha åkt en stund stannade båten och det var kolsvart omkring oss. Vi tog på cyklopen igen och hoppade från båten ned i vattnet. Vi simmade runt och när vi tittade ned i vattnet genom cyklopet kunde vi se det vi längtat mest på under dagen, eller nej enda sedan vi bokade resan – självlysande plankton. Det var som att vattnet glittrade i ett blått sken, eller som en stjärnhimmel en riktigt kall o mörk vinternatt. Helt otroligt och jag har aldrig sett något liknande tidigare men har hört att fenomenet finns både på Cypern och i Maldiverna. 

Jag gjorde ett tappert försök att filma det hela men eftersom både jag och Ma skrattade så vi höll på att drunkna och inte såg någonting genom mobilkameran så gav vi upp.

Alltså en upplevelse som måste ses med egna ögon eller så kan ni googla/instagramma eller you tuba det. 

Ma sover sedan en halvtimme tillbaka och det ska jag också försöka göra. Har krupit ned under mitt blå myggnät och lyssnar på vågorna här utanför. 

Imorgon ska vi på egen hand ge oss ut och cykla på ön o i djungeln för att se oss omkring!