Hade några riktigt tuffa dagar förra veckan. Ja jag var så förtvivlad att jag flera gånger grät inlåst på toaletten på Friskis, påväg från gymmet, på Apoteket…

Men så plötsligt började en schlagerdänga spelas i mina hörlurar!

”Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig
Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag
Varje gång jag attraheras då vill jag bara va med dig
Ingenting han kan hantera jag vill ha mera”

Och mitt i allt elände, i alla tårar, kunde jag känna den där underbara känslan av förälskelse, mindes någon jag hade en riktig hang up på och började skratta – av glädje!

Kände hur jag längtar efter det där pirret i magen, någon att utbyta de där blickarna med, att längta efter och anförtro mig till.

Kanske är det sådana minnen, känslor, som man ska leta efter i svåra stunder?

En gammal förälskelse, minnet av en seger, känslan av att sitta med sitt syskonbarn i famnen och bli överöst av kärlek, känslan av hur något man aldrig trodde skulle ske plötsligt blir verklighet.

Hopp. Se framåt, alla dessa underbara stunder i livet som kommer igen.

Är det vårkänslor jag har?