Tillväxtultraljud och högt blodtryck

Hej,

vecka 38 idag och imorse kl 8.00 var jag på specialistmödrarvården på USÖ för ett tillväxtultraljud. Vår bebis ligger på -11% i tillväxt vilket är helt inom ramarna så det var bara bra. Han följer sin egen kurva och ligger dessutom högervänd (med ansiktet och benen åt min högra sida) vilket också är bra inför förlossningen 🙂 Fixerad har han varit en längre tid.

Efter ultraljudet fick jag träffa en läkare som informerade att allt är bra med vår bebis och att om inget drastiskt inträffar med mitt blodsocker får jag gå max till vecka 41+0, vilket är standard i regionen.

Han tog mitt blodtryck också då det legat lite högt vid mina senaste besök hos barnmorskan. Tyvärr var det fortsatt högt så blev ordinerad vila i ett rum i en halvtimme…

Jag låg där och läste en bok, är på tredje boken i Lars Keplers serie nu. Men blodtrycket var ännu högre efter vilan.

Skrev i vår familjechatt och berättade för familjen och fick då veta av min Pappa att Mamma fick havandeskapsförgiftning när hon väntade min äldsta syster, vilket jag inte hade en aning om innan. När jag tog upp det med min läkare konstaterade han att det drog ned mitt slutbetyg men efter totalt 3 timmar på plats blev jag hemskickad med mediciner och ett återbesök på förlossningen (!) på söndag.

Är det inte bättre då blir jag inlagd och fortsättning följer.

Nu ska jag hälla i mig kvällens kopp hallonbladste och sedan försöka sova. Christian gick äntligen på semester imorse så nu har jag fritt fram från honom att börja med alla möjliga sorters huskurer (som sägs kunna starta förlossningen) – är dock egentligen inte intresserad av att dra igång den utan bara av att förbereda kroppen och för att förhoppningsvis återhämta mig snabbare efteråt 🙂

Kraaam på er allihop

Gravidvecka 26

Inlägget innehåller annonslänkar

Hej hej,

BURR vilket väder! En kopp kaffe med skummad mjölk och sen varmaste jackan på för att trampa iväg med cykeln till barnmorskemottagningen. 500 meter enkel väg men fick gå hem. Fick hejarop på Instagram om hur jag flyger fram på cykeln men det är inte riktigt hela verkligheten, har redan ont av foglossningen och kommer nog inte kunna röra på mig så mycket mer idag. TRIST men annnars gick allt bra under besöket ♡

Jag fick höra Hs hjärtljud för första gången och tänk det är väl märkligt att jag känner knappt av honom, men ändå finns han verkligen där. Spelade in en ljudfil med hjärtljuden till Christian som ju tyvärr inte får vara med under besöken, när min barnmorska var snäll och hämtade mobilen till mig så vips hade H simmat iväg lite grann och vi fick leta upp ljuden på nytt. Busig redan 🙂

Ja just ja, många frågor har jag fått på kaffekoppen på bilden – den finns att köpa här!

Mitt blodtryck och alla andra värden och mått var PERFEKTA, magen följer kurvan på pricken och ja allt är tipptopp. Det enda är att jag och H har olika blodgrupper men det åtgärdas tydligen lätt med en spruta. Imorgon bitti ska jag till vårdcentralen för att lämna lite olika prover på bland annat järn och socker. Hoppas allt är bra då också!

Ibland glömmer jag nästan bort att jag är gravid men efter besöket idag känns det mer verkligt igen. Tänk att han faktiskt är där inne i magen och mår bra, gör små söta kullerbyttor och suger på tummen och sånt som små bebisar gör, vår son.

När jag kom hem väntade ett paket i brevlådan. Min aaabsoluta favoritklänning från förra året men ett i nytt mönster mot vad jag hade innan. Passar alltså både gravid och icke gravid och är i det svalaste härligaste material! Skrynkel- och strykfritt gaaaranterat. Finns att köpa HÄR i en mängd olika färger och mönster, vissa på 30% rabatt.

Gick in i vecka 26 idag (C påminde imorse, jag hade GLÖMT det, mom of the year allready 😉 ) H är enligt appen Preggers ca 35 cm lång och väger ca 800 gram. 62% avklarat hittills och 104 dagar kvar.

Vet att vi är några andra gravida här inne också, så nyfiken, kan ni inte berätta hur ni mår och när era små kommer???

Efter besöket hos barnmorskan gick jag iväg till kiosken för att hämta ut ett bud från Svenska LantChips som firar 30 år i år! Grattis! Många spännande smaker. Kantarellchipsen ger vi nog bort i alla fall, ingen av oss här hemma äter svamp… 😉

Nu ska jag dricka lite kaffe och så ska jag skriva ned receptet på den goooda alkoholfria passionsfruktdrinken vi hade till plockbrickan igår.

KRAM på er och trevlig torsdag

Tänk om vi skulle sluta jämföra människors kroppar?

Hej,

skrev den här lååånga texten till Instagram men den fick inte plats så här kommer den istället på bloggen:

Tänk om vi skulle sluta jämföra och värdera varandras kroppar? Det känns så förlegat och omodernt att kommentera och jämföra utseenden. ”Är du säker på att det bara är en”, jaaa, HELT säker – jag har varit på TRE stycken ultraljud och bara sett EN bebis vid varje tillfälle. ”Oj, hur ska det där sluta”, ”är du REDAN så stor”, ”HEJ TJOCKIS!”

Psykisk ohälsa och ätstörningar är något jag har lidit av och många med mig. Jag mår bra idag men det betyder inte att jag alltid trivs i min kropp, tvärtom. För FÖRSTA gången sedan jag var sisådär 10 år gammal så skäms jag inte, jag är stolt och jag trivs som gravid och med att min kropp förändras och att magen växer. Ju fler gånger jag får frågan om hur många bebisar det är eller åsikter om hur otroligt stor min mage är för att vara i en viss vecka…

…ju mer tvivlar jag på mig själv och dom positiva känslorna jag känner. Känner missnöje över mitt utseende. Tvivlar på om om magen verkligen växer som den ska, om jag verkligen kan vara fin som jag ser ut eller kanske inte alls, funderar på om det är något som inte stämmer med mig, att jag borde röra på mig mer och kanske dra ned liiite lite på maten. Inte äta den där mackan eller filen när jag är hungrig på kvällen. Gå ut på en extra promenad för att påverka mitt utseende istället för av den mer naturliga och enda vettiga anledningen att jag och bebisen kommer mår bra av att komma ut en stund eller av att äta när vi är hungriga.

Många gravida mår dåligt i den här processen när kroppen förändras. Bär på mycket oro. Eller som mig då börjar tvivla och må dåligt pga dom ord man får från andra. Inte bara av att få kommentarer om sin STORA mage men oerhört många även av kommentarer om att magen skulle vara MINDRE än förväntat. Att dom har små magar i jämförelse till vilken vecka dom är i eller hur många barn dom väntar. ”Är du säker på att det verkligen finns en bebis där inne”, ”nä inte kan du vara så långt gången!”, ”du ser ju inte alls gravid ut”.

Jag tror och hoppas att det till 95% inte finns minsta lilla negativ tanke bakom frågan. Bakom infallet att kommentera och ifrågasätta gravida kvinnors kroppar och utseende. Fattar att det oftast ska ses som ett kul skämt att fråga om det verkligen bara är en eller kanske till och med försöka menas som en komplimang att säga att någon är väldigt smal under graviditeten eller inte har gått upp så mycket i vikt eller att påpeka att någon har en väääldigt liten gravidmage.

Oavsett vad, gör det bara inte. Det är inte kul.

Säg gärna att någon är fin, att man ser välmående ut eller fråga hur personen mår. Men säg inte att någon är oväntat stor eller liten, få inte andra människor att tvivla på sitt utseende, att känna att något är fel eller att man inte passar in som man är. Vi måste påminna varandra om det här.

Alla människor, alla graviditeter och alla gravidmagar är av helt naturliga skäl väldigt väldigt olika. Vi är fan alla vackra och bra precis som vi är och vi ska och har rätten till att må bra. Rätten att trivas med oss själva och med vår kropp.

Tack ❤️

Gravid vecka 23

God morgon!!!

Äntligen är solen så pass varm och skön så man kan sitta ute i trädgården med morgonkaffet. Eller ja, eftermiddagskaffet blir det ju för min del som jobbat inatt och sovit hela dagen.

Vaknade av att jag var kissnödig. Skulle lite graciöst vända på mig, det högg till i magen (gissar på ligamentet) och så fick jag sendrag i b å d a vaderna 😉 Det glamourösa gravidlivet! Igår sov jag bara 2,5 timme efter jobbet, haha. Samtidigt som jag aldrig varit så trött och sovit så lite nån gång förut så har jag nog aldrig varit så ”pigg” heller, konstigt nog. Pigg är kanske en underdrift men har ett minskat behov av sömn helt klart.

Vecka 23 (22+2)

Har lovat lite uppdatering av magen! Ja ni ser ju hur liten min fleecetröja är för tillfället 😉 Nu är vår lilla bebis ca 28 cm lång och ca 500 gram tung. Jag TROR jag har känt honom börja sparka där inne. Har känt hans rörelser lääänge, redan i vecka 14. Men nu är det mer som små elektriska stötar/buffar som blir starkare för var dag!

Christian har inte känt än men det är ganska roande att se honom komma springande varje gång jag säger att jag känner bebisen. Enda gången under alla år som jag sett honom springa… :p

Fortsättningsvis mår jag bra! Foglossningen som egentligen är mitt enda symtom förutom kissnödighet och väldigt petig med maten, den är överkomlig så länge jag inte rör på mig f ö r mycket. Och fötterna som ser ut som köttbullar med små prinskorvar på 😉

Väldigt väldigt tacksam. Däremot slåss jag med en del ångest (som jag ju gjort i hela mitt liv och inte alls är något konstigt för mig även fast det kan vara påfrestande), oro inför framtiden – vilket är jobbigt men inte heller speciellt konstigt tänker jag. Det är ett helt nytt kapitel i livet som väntar, ett oåterkalleligt, som jag har noll erfarenhet av och som jag tänker är svårt att förbereda mig helt på.

En liten människa beroende av mig och oss som vi ska älska och ta hand om för resten av livet. Bara vårat ansvar, mitt och Christians. Uuh. Tror fasen det hade känts både oerhört stort OCH läskigt om det så vore 11:e barnet.

Först oroar jag mig för dom mest basala sakerna som mat och sömn och kläder och stoppar jag inte tankarna där så övergår det snart till att oroa mig för hur jag ska kunna hjälpa till med matteläxan och TÄNK om han skaffar fritidsintressen som jag inte förstår mig på eller kan alls, som fotboll eller skateboard eller att spela bas eller schack … 😉

Nä – en sak i taget och så bara försöka njuta av det som är bra i stunden. Vilket ju är det mesta. Som tur är!

KRAM

Halvvägs – och tips på böcker för gravida och föräldrar

Inlägget innehåller annonslänkar för

Heeej,

i torsdags gick jag in i vecka 20 vilket betyder att jag är halvvägs i graviditeten. Så svårt att förstå! Längtar oerhört mycket samtidigt som ingenting känns på plats så jag är tacksam att det är ett tag kvar. Tror tiden kommer säga SWOSH bara våren kommer på riktigt snart och man kan vara utomhus och njuta av sol, grillning och av att greja i trädgården.

Vi har förresten ett namn! Börjar på H 🙂 Är medveten om att det kan ändra sig under tiden och att det kanske inte alls passar när han är här, så avvaktar med att berätta.

Visst är han söt??? 🙂

Fun fact: så fort det tilltänkta namnet till vår son sa KLICK för mig och Christian så insåg jag att namnet redan funnits i familjen men kunde inte placera på VEM. Så jag skrev till min Farmor och frågade, och visst hade jag rätt, det var hennes systers Pappa som hette så, samma person som min Pappa kallat för sin Morfar (hans riktiga Morfar gick bort innan han föddes). Så namnet har funnits inom familjen och sen visade det sig också att han var född på samma datum (18 augusti) som vår lilla H är beräknad!!! Bara sisådär 100 år senare…

Hur konstigt men häftigt sammanträffande är inte det?

Tänkte idag passa på att visa lite böcker jag tror jag kommer ha nytta av som Mamma.

Dom här två böckerna var dom första jag klickade hem när jag fick reda på att jag väntar barn. Jag är ju genuint intresserad av mat och matlagning och gillar Ann Fernholms böcker sedan tidigare, och det känns viktigt att ge mitt barn bra och näringsrik mat liksom att lära honom tycka om många olika smaker. Är superpeppad på att göra min egen barnmat och tänker då att det är bra att ha lite koll och försöka vara lite påläst. Sen hinner det säkerligen bli mycket snabbmakaroner och korv under åren ändå 😉

Stora boken om barn och mat HÄR och Smakäventyret HÄR.

Dom här två böckerna har jag köpt till Christian. Jättefina (och roliga!) böcker som passar bra trots att han inte är förstagångspappa 🙂 Finns HÄR och HÄR.

”Om du vill bli mentalt förberedd för ett barn så kan du sluta läsa nu. Men om du vill lära dig hur du inte ska bete dig inför en förlossning, hur du bär ett sovande barn från bilen utan att det vaknar och pajar ditt planerade tv-spelande, hur du tar på ett barn ytterkläderna utan att dö eller hur du räddar en överhettad barnmatsburk ska du fortsätta läsa.”

BokenEtt barn blir till är en riktig klassiker som vi hade hemma innan jag blev gravid. Okej, jag erkänner – köpte den i samma veva som vi började planera barn, så det är inte att jag a l l t i d haft den i bokhyllan.

Praktika för blivande föräldrar (finns HÄR) dyker upp som rekommendation gång på gång i aaalla dom gravidgrupper online som jag hänger i.

Dom här två böckerna har jag köpt second hand från Bokbörsen.

Den första (Fina fisken) är en rekommendation från en kollega som inte vänder sig just till föräldrar och barn men om hur man bygger goda relationer med hjälp av positiv förstärkning. Tänker att det är något man definitivt kan dra nytta av i sin föräldraroll.

Våga vara är en bok om hur man stärker barns självkänsla. Kanske mer aktuell för lite äldre barn men skadar knappast som förälder att ha med i ryggsäcken redan från start tänker jag.

Här är lite fler böcker jag har hemma som en vännina varit gullig att låna mig.

Föda utan rädsla (HÄR) används på profylaxkurser inför förlossning och jag har bara hört och läst gott om den. Tips att den också finns som ljudbok om ni vill lyssna tillsammans med er partner, i bilen tex eller när man städar 😉

Har ni tips på några bra böcker eller läsning som finns online om att vänta barn/föräldrarskap? Gärna om ni har tips kring anknytning, barnpsykologi och uppfostran. Tycker det är sååå intressant och vill gärna lära mig mer om det (från vettiga källor) 🙂

KRAM

Våffeldagen & RUL

Hej på er!!!

Vaknade i ottan imorse och då hade jag dessutom varit vaken flertalet gånger dessförinnan… Så när klockan var 04 gav jag upp och gick upp 🙂

Eftersom det är våffeldagen, eller Vårfrudagen som jag precis fått lära mig av min Pappa att det egentligen heter, fick jag för mig att överraska Christian med våfflor till frukost. Och till våfflor behövs sylt. Men det har ju inte vi hemma bara sådär och var köper man det kl 04 på natten? Nej, helt omöjligt att få tag på. Så jag bestämde mig för att koka egen!

Superenkelt och bara två ingredienser behövs. Jordgubbar och socker.

Hemgjord jordgubbssylt,

🥄500 gram jordgubbar

🥄2 dl strösocker eller syltsocker

Gör såhär:

Lägg jordgubbarna i en kastrull tillsammans med sockret och koka i 10-15 minuter med syltsocker eller i 20-25 minuter med vanligt socker (jag använde vanligt) Mosa jordgubbarna vartefter med en gaffel.

I syltsockret ingår pektin som gör att sylten får en mer geléaktig konsistens. Men det går faktiskt lika bra med vanligt socker, den blir dock lite rinnigare och den behöver koka lite längre.

Tanken var alltså att jag skulle överraska Christian med frukosten men precis när dom sista dropparna kaffe rann ned i kannan klev han ut från sovrummet och ropade glatt ”god morgon älskling!” Jag fick lite panik, ropade åt honom att blunda och skyndade mig att fösa in honom i sovrummet igen.

Det händer väl i princip ALDRIG att han kommer upp sådär innan klockan ens har ringt. Skulle säga att oddsen för att det händer är ungefär lika höga som att vinna på Eurojackpott.

Kanske hade han lika mycket fjärilar i magen som mig? För idag har vi varit på RUL, rutinultraljud. Så otroligt mycket jag längtat och väntat på den här dagen!!! Nervositeten för att något inte skulle stå rätt till tog dock överhand så jag var mer jobbigt nervös än glatt förväntansfull när jag väl kom till specialistmödrarvården.

Började tex med att kliva ur hissen på fel våning och sedan satte jag på mig munskyddet ut- och in 🙂

Så tråkigt att Christian inte får följa med på ultraljud och besök hos barnmorskan pga coronan men vi var medvetna om det när vi ändå valde att skaffa barn under en pandemi. Det viktigaste är att han håller sig frisk och får vara med på förlossningen.

Vi var på ett tidigt ultraljud på en privatklinik i Örebro redan när jag var gravid i vecka 8. Då fick Christian fick följa med och så har jag fått filmat på KUB och även idag på RUL, samt att han har varit med på videosamtal när det varit besök hos barnmorskan. Så det har löst sig väldigt bra ändå tycker jag.

Allting var bra med vår bebis! Det är en konstig känsla att ligga där och se bebisen på skärmen, så overkligt att den är i min mage fast jag känner den v a r j e dag. Så svårt att förstå det fast det ju är det mest naturliga i hela världen.

Jag grät. Och kände sådan tacksamhet. Och glädje. Ja, så många blandade, fina och otroligt starka känslor! Dock ville bebisen inte samarbeta helt med att visa huvudet och hjärtat ordentligt från början men det löste sig efter att jag varit uppe och promenerat och hoppat runt lite på rummet samt att barnmorskan fick buffa lite extra på magen.

Ska på ett extraultraljud i vecka 32 men det var inget att oroa oss för sa barnmorskan så det kommer vi inte att göra. Vi får lita på att experterna vet bäst, informerar oss om vad vi behöver veta och absolut iiinte googla, haha.

Könet skrev barnmorskan ned på ultraljudsbilden och la i ett kuvert åt oss. Vi har inte tittat än. På något vis känns det inte alls relevant nu när vi vet att allt är bra, jag känner mig trygg i den känslan men är SJÄLVKLART nyfiken ändå på vem som döljer sig där inne.

Vi ska ta reda på det lite senare idag och filma det samtidigt för att skicka till våra familjer, distansavslöjande. Tänkte dela det här och på Instagram också om ni är nyfikna? Håll utkik ikväll!

KRAM

Jag ska bli mamma!

Äter för två

Heeej,

äntligen äntligen är det officiellt. Vi ska ha barn! Jag ska bli mamma! Vi ska bli föräldrar tillsammans!

Har längtat något oerhört efter att berätta och responsen jag fått på sociala medier efter gårdagens ”avslöjande” är överväldigande. Likaså responsen från våra familjer, vänner och kollegor- den genuina glädjen som vi mött från människor runt omkring oss berör mig något oerhört och är bland det finaste jag upplevt. Att få dela den här lyckan med så många som blir så glad för vår skull, det tar jag med mig för alltid!

Vårt plus på stickan fick vi den 8:e december förra året (såklart!). Klockan var strax efter 20 på kvällen och Christian jobbade. Jag hade lagt upp en händelse på Instagram att jag var sååå sugen på julmust och drack det hela tiden, så min äldsta syster som visste om att vi planerade att försöka få barn skrev och frågade om jag hade cravings…

Ja, ni ser meddelandet här ovanför… 😉 Hon fick inte ens ett svar för humöret tog en ORDENTLIGT omvändning från lugn och glad till att jag kände mig extremt irriterad, haha. Upplevde att hon ”tjatade” en del ang det här med barn och graviditet så jag tänkte något i stil med att ja ja, jag tar ett test så ska hon minsann få veta hur fel hon har…

Jag blev SÅ chockad. Det lilla lilla svaga strecket. Som jag väntat på men inte förväntat mig. Känsloexplosionen! En helt overklig blandning av glädje, rädsla, nervositet!!! Och osäkerhet – var det verkligen ett streck? Var det ens giltigt med ett sådär tunt ett…?

Christian var på jobbet och jag fick vänta i nästan en timme på att han skulle gå på rast innan jag kunde ringa upp honom via FaceTime. Typ den längsta timmen i mitt liv, allt runtomkring stod still och tankarna flög runt runt som i en virvelvind.

Bild från Christians födelsedag, 21 januari, vecka 11

Så fint och overkligt och hans reaktion var den b ä s t a. Även om jag önskat att berätta det på något annat vis och gärna hemma nära honom men som ni säkert förstår kunde jag inte vänta en sekund längre än nödvändigt med att berätta och visa honom testet. Det blev en lång natt på jobbet för oss båda, speciell med en sådan häftig hemlis mellan bara oss. Nyfikenheten, förväntan, lyckan…

Funderingarna på är jag verkligen gravid? I efterhand har jag förstått att ett streck är alltid ett streck men det var svårt att förstå just då. Ingenting talade för att jag var gravid – ingenting! Jag hade så många tankar och idéer kring ”hur det känns att vara gravid” – men jag kände inget av det. Kände mig bara precis som vanligt som jag, fast med ovanligt mycket fjärilar i magen såklart.

Morgonen efter åkte vi till apoteket och köpte ett digitalt test från ClearBlue. Det visade ”Gravid, 2-3 veckor” ♡

KRAM

Gravid och lågkolhydratskost

Som ni säkert vet så förespråkar jag LCHF även för barn. Inget extremt men att barnen har sin huvudsakliga kolhydratskälla i bär, nötter och rotgrönsaker. Som jag tänker nu vill jag inte att mina eventuellt framtida barn ska äta smörgås och sockerfyllda yoghurtar, och vid tillfällen av smörgåsätande och spannmålsätande kommer jag alltid välja fullkornsalternativet till mina barn.

Min kompis Lina har fått fantastiska resultat tack vare LCHF men bestämde sig när hon var gravid för att börja äta enligt tallriksmodellen, läs hennes tankar kring det på hennes blogg

Katrin Zytomierska är ett välkänt namn inom LCHF-kretsar, hon skrev på sin blogg för snart en vecka sedan att hon självklart kommer fortsätta med lågkolhydratskost under sin graviditet. Det inlägget hittar du här!

Jag är inte till räckligt insatt i gradiviteter för att kunna uttala mig ang för och emot lågkolhydratskost under graviditeten. Men jag tycker att ämnet är otroligt spännande!