Mycket jobb på turkiska. Och det är precis vad det har varit idag. Möte och besök på 19 (20?) hotell. Promenerat runt i timmar, 41 grader varmt och vindstilla. En kopp kaffe till lunch och på det igen.

Men! Jag tycker om mitt jobb. Roligt att vara tillbaka igen. Peppad till tusen. Nervös över allt nytt. Och även det som inte är nytt är totalt annorlunda. Arrivallistor, voucherblock allt ser annorlunda ut. Likvidering! Vilket ord.

Efter över 9h jobb – middag och hem för en dusch innan läggdags. Schampo i håret och duschkräm på kroppen, vad händer då? Jo! Vattnet i duschen tar slut.

Fml.

Livet går vidare, det löste sig med kranen i handfatet. Där fanns vatten. Nu ligger jag nedbäddad, har servicetelefonen. Imorgon flyttar S ut och jag tar över lägenheten. Johanna är ledig, det är bara vi två som jobbar i Marmaris så jag har ansvar för allt plus servicefånen imorgon.

Våndas… Och längtar! Har läst ut ytterligare en bok, den har gett mig många funderingar, bland annat denna:

När jag slutar att hoppas så kommer jag bli fri.