Hej på er!!!

Vaknade i ottan imorse och då hade jag dessutom varit vaken flertalet gånger dessförinnan… Så när klockan var 04 gav jag upp och gick upp 🙂

Eftersom det är våffeldagen, eller Vårfrudagen som jag precis fått lära mig av min Pappa att det egentligen heter, fick jag för mig att överraska Christian med våfflor till frukost. Och till våfflor behövs sylt. Men det har ju inte vi hemma bara sådär och var köper man det kl 04 på natten? Nej, helt omöjligt att få tag på. Så jag bestämde mig för att koka egen!

Superenkelt och bara två ingredienser behövs. Jordgubbar och socker.

Hemgjord jordgubbssylt,

🥄500 gram jordgubbar

🥄2 dl strösocker eller syltsocker

Gör såhär:

Lägg jordgubbarna i en kastrull tillsammans med sockret och koka i 10-15 minuter med syltsocker eller i 20-25 minuter med vanligt socker (jag använde vanligt) Mosa jordgubbarna vartefter med en gaffel.

I syltsockret ingår pektin som gör att sylten får en mer geléaktig konsistens. Men det går faktiskt lika bra med vanligt socker, den blir dock lite rinnigare och den behöver koka lite längre.

Tanken var alltså att jag skulle överraska Christian med frukosten men precis när dom sista dropparna kaffe rann ned i kannan klev han ut från sovrummet och ropade glatt ”god morgon älskling!” Jag fick lite panik, ropade åt honom att blunda och skyndade mig att fösa in honom i sovrummet igen.

Det händer väl i princip ALDRIG att han kommer upp sådär innan klockan ens har ringt. Skulle säga att oddsen för att det händer är ungefär lika höga som att vinna på Eurojackpott.

Kanske hade han lika mycket fjärilar i magen som mig? För idag har vi varit på RUL, rutinultraljud. Så otroligt mycket jag längtat och väntat på den här dagen!!! Nervositeten för att något inte skulle stå rätt till tog dock överhand så jag var mer jobbigt nervös än glatt förväntansfull när jag väl kom till specialistmödrarvården.

Började tex med att kliva ur hissen på fel våning och sedan satte jag på mig munskyddet ut- och in 🙂

Så tråkigt att Christian inte får följa med på ultraljud och besök hos barnmorskan pga coronan men vi var medvetna om det när vi ändå valde att skaffa barn under en pandemi. Det viktigaste är att han håller sig frisk och får vara med på förlossningen.

Vi var på ett tidigt ultraljud på en privatklinik i Örebro redan när jag var gravid i vecka 8. Då fick Christian fick följa med och så har jag fått filmat på KUB och även idag på RUL, samt att han har varit med på videosamtal när det varit besök hos barnmorskan. Så det har löst sig väldigt bra ändå tycker jag.

Allting var bra med vår bebis! Det är en konstig känsla att ligga där och se bebisen på skärmen, så overkligt att den är i min mage fast jag känner den v a r j e dag. Så svårt att förstå det fast det ju är det mest naturliga i hela världen.

Jag grät. Och kände sådan tacksamhet. Och glädje. Ja, så många blandade, fina och otroligt starka känslor! Dock ville bebisen inte samarbeta helt med att visa huvudet och hjärtat ordentligt från början men det löste sig efter att jag varit uppe och promenerat och hoppat runt lite på rummet samt att barnmorskan fick buffa lite extra på magen.

Ska på ett extraultraljud i vecka 32 men det var inget att oroa oss för sa barnmorskan så det kommer vi inte att göra. Vi får lita på att experterna vet bäst, informerar oss om vad vi behöver veta och absolut iiinte googla, haha.

Könet skrev barnmorskan ned på ultraljudsbilden och la i ett kuvert åt oss. Vi har inte tittat än. På något vis känns det inte alls relevant nu när vi vet att allt är bra, jag känner mig trygg i den känslan men är SJÄLVKLART nyfiken ändå på vem som döljer sig där inne.

Vi ska ta reda på det lite senare idag och filma det samtidigt för att skicka till våra familjer, distansavslöjande. Tänkte dela det här och på Instagram också om ni är nyfikna? Håll utkik ikväll!

KRAM