Klockan är 22.14 och jag ligger nerbäddad i min egen säng. Känns lite konstigt. Ovant. Jag ska ingenstans, jag måste ingenting och jag är hemma.

Har höstkänslor, lyssnar på Melissa Horn och Laleh. Ser fram emot hösten, mysiga tjocka tröjor, krispiga mornar och träd med olikfärgade löv. Jag har varit så inställd på att det skulle vara sommar i bara augusti och så har det varit.

Augusti är snart slut och jag väntar plötsligt på hösten. Jag känner mig ensam men ändå behagligt ensam.

Föreställer mig höstskor och fina kappor, med en stor halsduk lindad kring halsen. Fingervantar och färgsprakande soluppgångar, promenader i skogen och någon att prata med, en kopp te att värma mig med efteråt. Tunga toner, känslan av att leva lite i en dröm, på paus i väntan på nästa stora äventyr.

Är vi redo för hösten? För jag längtar.