Det bästa jag vet i hela världen

Nu är klockan 23.00 här i Turkiet och jag har ”äntligen” kommit upp på mitt rum. Mitt rum som fortfarande varken har handdukar eller galgar, så imorgon ska jag be om att få prata med front office managern och se om det händer något då. Det är ju tråkigt att ett så pass fint hotell har så dålig service! Annars är allt jättebra och jag har absolut ingenting att klaga på.

image

Förut när jag väntade på att höra ifrån Tina så bestämde jag mig för att gå en sväng till stranden. Gick förbi min gamla lägenhet samt kiosken där jag brukade handla då (oftast något kallt att dricka efter att ha promenerat hem ifrån office i 45 graders värme). Han blev superglad och presenterade mig på turkiska som sin gamla granne för den andra butikspersonalen. Jag blev också glad!

Jag gick mina gamla promenadvägar. Kände mig alldeles precis som hemma, fast tänk hur fort man glömmer att turkarna nästan aldrig har sett en tjej förut. Alanya är underbart men jag har fått ett frieri och ca tusen ”varför har du inte en turkisk pojkvän”-förfrågningar ikväll. När jag bodde här lärde jag mig stänga av sådant + guidekläder ger mer respekt, nu kände jag mig irriterad på fem röda, haha. Men det där var bara en liten parantes, nu till det viktiga;

Kleopatrastranden. När jag promenerade ner mot havet så började jag fundera på varför jag någonsin faktiskt lämnade Alanya och det tog lång tid tills jag kom på skälet (som var nog så förnuftigt). Hur kan man lämna ett paradis? Slog mig ner en stund och såg ut över solnedgången och det oändliga havet. Ungefär samtidigt började kvällens sista böneutrop.

image

Jag rös i flera minuter, gåshud över hela kroppen. Det finns ingenting bättre än att se ut över ett oändligt hav och höra hur vågorna skvalpar emot strandkanten, det finns ingenting mer vackert än att se solens strålar reflekteras i vattnet. Jag ville stanna där och då förevigt, i tystnaden, i ljusspelet från himlen, med blicken ut över havet. Helt omöjligt att beskriva den känslan i ord.

Slet mig ifrån stranden när det började bli lite kyligt och gick till hamamet. Hamam är också en sådan fantastisk grej jag älskar med Turkiet.

image

Så in klev jag helt ensam i det här marmorbeklädda rummet. Låg sedan i ca 15 minuter på den varma plattan och lyssnade till ljudet av vatten som droppade ifrån en av kranarna, lyssnade på tystnaden och njöt av doften av lavendel därinne. Riktigt mycket mindfulness skulle jag vilja påstå!

Sedan väntade en timme med vanlig peeling och sedan peeling med havssalt och efter det skummassage. Det är helt fantastiskt, har ni varit i Turkiet utan att gå på hamam har ni definitivt missat något. Jag testade hamam första gången när jag och mamma var här 2013, och hjälp vad jag verkligen hade missat!

Efter hamamet låg jag nedbäddad i en skön fotölj, åt färsk frukt och njöt av tystnaden och lugnet. Helt ärligt var jag lite stressad över att klockan var så mycket men jag försökte koppla bort det.

image

image

Sedan var det dags för min timme med helkroppsmassage som dessutom innehöll varma lavastenar, medicinsk olja och avslutades med en varm ansiktsmask samt rosdoftande bodylotion. Att jag har ”çok problem” i typ hela kroppen och ska komma tillbaka om fem dagar är väl inte en riktigt lika fantastisk historia men liksom förra gången var detta en av mina absoluta bästa massager ever.

Jag betalade 360 kr/130 tl och då passade jag på att duscha där också vilket ju var en jäkla tur med tanke på mina uteblivna handdukar här på hotellet. Blev imponerad av duschen som hade varmvatten och ett jäkla drag (för er som inte vet så duschade jag i kallvatten med små inslag av kokhett vatten i ca 7 månader förra året och fick ofta gå till frissan för att tvätta håret pga att mitt hår är så tjockt och vattnet hade absolut inget tryck på något av ställena jag bodde på).

Halvsprang hem i panik för att klockan var så mycket. Valde typ sämsta bakgatan ever för att sedan råka svänga in på en ännu sämre… Insåg försent att jag faktiskt tänkt ta en taxi för att undvika att gå hem ensam sent på kvällen. Försökte stärka mig med tanken att man faktiskt SKA kunna gå hem i mörkret utan att oroa sig men så kom jag på att det önsketänkandet antagligen är ännu mer naivt här i Turkiet. Förr hade jag i alla fall telefonen så jag kunde ringa och prata med någon på väg hem.

Har ni läst hit är ni fantastiska, nu MÅSTE jag sova om jag kan för grannen verkar ha minidisco och så fort hen öppnar dörren eller får besök som knackar på låter det som att någon är påväg in till mig. Jag blir rädd varenda gång!

image

Boarding i Istanbul.

(Det tog mig 58 min att skriva det här inlägget, hur lång tid tog det för dig att läsa det?)

Nedräkningen kan börja

Började denna (fantastiska) torsdag med att ta en PW hem ifrån jobbet imorse.

image

Jag har lyckats byta mitt jobbpass 19 september och har tagit arbetstidsförkortning 20 september så på tisdag morgon väntar 20 dagar härlig semester och ledighet. Är sååå väldigt glad och tacksam som fick mina semesterdagar, atf/komp och byte godkänt direkt när jag sökte. Och för att jag har fantastiska kollegor att byta jobbpass med 🌼

Jag är också glad för att jag är lite oroad för att vara borta från jobbet så länge, kommer sakna främst mina kollegor men även jobbet i sig. Skönt att trivas med sitt jobb!!! Skönt att ha världens bästa kollegor (och chef!) 😍

Alltså jag har betald semester SÅ LÄNGE det är otroligt. Jag har jobbat som sjutton i augusti för att jag ska kunna vara ledig med gott samvete så det hoppas jag att jag ska kunna vara. Vill fira NU men jag väntar tills på tisdag.

image

Vaknade när posten trillade in genom brevlådan. Célines senaste engelska album ❤ Är alltså även sjukt glad över det!!!

image

Nu väntar lite mer allvarliga saker i eftermiddag men jag hoppas att glädjen hänger kvar. Utöver allt som är så himla bra är jag så utvilad efter helgens sömnmarathon att jag inte ens känner att jag behöver semester längre, haha!

Nedräkningen kan börja

Började denna (fantastiska) torsdag med att ta en PW hem ifrån jobbet imorse.

image

Jag har lyckats byta mitt jobbpass 19 september och har tagit arbetstidsförkortning 20 september så på tisdag morgon väntar 20 dagar härlig semester och ledighet. Är sååå väldigt glad och tacksam som fick mina semesterdagar, atf/komp och byte godkänt direkt när jag sökte. Och för att jag har fantastiska kollegor att byta jobbpass med 🌼

Jag är också glad för att jag är lite oroad för att vara borta från jobbet så länge, kommer sakna främst mina kollegor men även jobbet i sig. Skönt att trivas med sitt jobb!!! Skönt att ha världens bästa kollegor (och chef!) 😍

Alltså jag har betald semester SÅ LÄNGE det är otroligt. Jag har jobbat som sjutton i augusti för att jag ska kunna vara ledig med gott samvete så det hoppas jag att jag ska kunna vara. Vill fira NU men jag väntar tills på tisdag.

image

Vaknade när posten trillade in genom brevlådan. Célines senaste engelska album ❤ Är alltså även sjukt glad över det!!!

image

Nu väntar lite mer allvarliga saker i eftermiddag men jag hoppas att glädjen hänger kvar. Utöver allt som är så himla bra är jag så utvilad efter helgens sömnmarathon att jag inte ens känner att jag behöver semester längre, haha!

Det bästa i livet

Ett halvt glas vin, olika sorters ost, tända ljus och lugn musik. Ledig imorgon!!! Är kanske inte så konstigt att lugnet infinner sig. Känner mig mer avslappnad än på veckor. Härlig känsla, en belöning väl värd att vänta på.

Sista gången med servicetelefonen för den här säsongen, check. Imorgon hade jag tänkt ta sovmorgon och ligga på stranden men har bestämt mig för att besöka Thatali och shoppa i Antalya i stället. Förhoppningsvis får jag fint väder på min semester i Alanya så jag hinner sola då.

20141009-001852-1132255.jpg

Hade så mysigt förut när jag cyklade till ett av våra hotell. Det var en stund över så jag tog en liten avstickare. Det var bara jag, några höns efter vägen, skog på båda sidor om mig. När jag var tvungen att vända om så rullade jag ner för backen med vinden i håret, kände mig fri och väldigt lycklig. Och lite pirrig i magen av den höga farten!

Små enkla saker som gör mig glad. Att smutta på ett glas vin och lyssna på min favoritmusik. Att jobba vansinnigt mycket så jag får njuta lugnet en kväll. Att vara ensam och bara lyssna på tystnaden, sluta tänka, fara fram på cykeln utan mål.

Något annat som gör mig lycklig är tanken på att shoppa på H&M imorgon! Lagom kombo av det materiella och det själsliga ska det vara.

Hur det är att må bra

Första dagen med servicetelefonen avklarad och det har ju gått fint! Den har bara ringt en gång… Det kan jag ju inte gnälla om 🙂

Jag har ätit lunch med mamma och Cicci, och så åt vi middag på Casa de flor. Har packat ihop en resväska nu (12.8 kg!) med saker dom ska ta med hem till mig och köpt en ny resväska så jag har två stycken i mellanstorlek när det är dags för mig att åka hem.

Jag vet att jag gnäller ofta och mycket ibland, och visst är det ofta så att man saknar det man inte har och inte uppskattar det tillräckligt när man har det.

Men hur trött jag än är, hur less jag än är, hur irriterad och lättretlig jag kan verkas vara så finns det EN sak som gör det här värt allting… Och det är att jag mår BRA. Jag har mått bra i snart 7 månader. Det kan vara den längsta perioden i mitt liv!

Jag har inte festat för mycket, inte skadat mig själv avsikligt, inte tagit några tabletter för att dämpa min ångest och slippa känna. Dom gånger när det varit extremt jobbigt har jag ridit ut stormen. På något jävla sätt har jag gjort det.

Jag trodde inte att jag skulle klara av det här. Jag var inställd på att jag skulle ge upp och åka hem, på att jag skulle må så dåligt och att jag skulle skada mig på något vis så jag inte kunde vara kvar… Farlig för mig själv… Osv.

Men det har inte hänt. Jag är här, jag är kvar, jag mår bra. Jag är lugn i mig själv.

Och jag fortsätter kämpa. Såren kanske faktiskt läker tillslut!

Turkietdrömmar

Ikväll blir det äntligen jobb på Friskis igen!!! Har lite att ta igen med tjejerna jag jobbar med, blir alltid så glad av att se dom.

Ligger och pluggar fakta kring Turkiet, Taurusbergen och Pamukkale just nu. Ser så mycket fina bilder och har svårt att förstå att det kommer vara min arbetsplats och mitt hem om 30 dagar. Helt galet.

Har varit iväg och köpt en kalender idag också, för det kommer bli ett hektiskt arbetsschema där nere och att föra kalender i mobilen är tyvärr inte min grej.

20140227-151040.jpg

Jag längtar verkligen efter att få kliva in i jobb-bubblan och få ge allt.

Nedräkningen har börjat.

Premiärtränat

Idag har det äntligen hänt!!! Körde premiärpass, första träningen efter operationen och det kändes sååå bra!!! Jäkla kul o gick över förväntan konditions- och teknikmässigt 🙂 Så nu jäklar kommer det spinnas ordentligt framöver!

20140206-231844.jpg

Min egen lycka

Ofta när jag ska resa iväg så kan jag inte sova natten innan. Så är det inatt också. Klockan närmar sig fem och om bara några timmar är det dags för mig att kliva upp och göra mig klar för att åka.

Jag funderar mycket. Inatt har jag tittat på foton, tänkt på fina minnen och på framtiden. Hur ska den bli? Det är bara jag själv som kan skapa min egen lycka!

– inga fler sjukhusvistelser
– våga ta dom chanser jag får
– tro på mig själv

20140106-043915.jpg
Ibland behöver man bara påminna sig.

Det finns så mycket ni inte vet. Som jag funderar fram och tillbaka på, ska jag våga berätta? Vill jag berätta? Oftast vill jag nog det.

Bilden är den första ledtråden. Här kommer den andra: jag är inte perfekt.

Skrivit lägenhetskontrakt

Idag har jag haft en fantastiskt dag. Först skrev jag på mitt lägenhetskontrakt, sen lunchade jag med J och sen stod jag i receptionen på Friskis. Känner mig full av energi idag. Och av glädje!

Jag har vetat om lägenheten några veckor, ända sedan jag fick mailet om att jag stod på köplats nr 1 så har jag varit bestämd att ta den, men jag har inte velat göra det officiellt förrän kontraktet är skrivet. Ja, det är ”bara” en hyreslägenhet men oj vad jag har väntat och längtat efter den… Så redan innan min operation var jag inbokad på visning, och i onsdags efter visningen ringde jag direkt och tackade ja.
20131118-201412.jpg
Det är en nyrenoverad tvåa på norr med stor balkong. Nyslipat parkettgolv i vardagsrummet, köksluckor och golvet i köket ska bytas så det får jag välja själv. Spishäll, väldigt fräsch kyl- och frys samt ett stort skafferi! Ni kommer väl på lchf-fika sen?

Badrummet är ett typiskt hyreshusbadrum, och med inbyggt badkar. Jag har stora planer för inredningen där.

Sovrummet har en stålblå tapet (jag hade föredragit vitt, eller i alla fall något ljust) och i anslutning till sovrummet finns en mysig walk in closet.

Allt detta till en hyra på under 4000 kr i månaden. Vatten ingår i hyran. Och att använda tvättstugan kostar ingenting extra.

Jag står på kontraktet från och med 1 december, men som det ser ut nu så blir det tidigare inflytt. Jag längtar ihjäl mig! Det här är mitt första förstahandskontrakt i Örebro 🙂

20131118-201206.jpg

Om du kan drömma om det så kan du få det

För många många år sedan så hade jag en vision om hur min framtid skulle te sig. Jag var kanske max 14 år gammal. En återkommande bild var bilden av en lycklig tjej, påväg till träningen, ja, faktiskt påväg till ett speciellt ställe – Friskis&Svettis. Jag ville bli en ”såndär som tränar”.

För ca 3 år sedan tog en av mina bästa vänner med mig till Friskis. På gyminstruktionen hade vi mysbyxor och slarvigt rengjorda ytterskor. Det var nervöst. Väldigt nervöst. Jag behövde köpa en sportbh, vattenflaska (en pet-flaska funkade bra) och ”investerade” i väldigt billiga gympadojjor.

Vi började gymma på tider då så lite folk som möjligt skulle kunna se oss, vi var ju nybörjare, kunde absolut ingenting och speciellt inte jag som bara konditionstränat tidigare!

Tiden gick och med den växte mitt träningsengagemang. Jag började träna själv och provade till och med ett par pass, ja med tiden flera stycken. Tillslut var Friskis mitt andra hem! Att lägga handen på dörrhandtaget och kliva in på Öster (där allt började) var ungefär som att komma hem till min lägenhets fyra väggar. Samma känslor – lättnad, glädje, kärlek och inte minst, trygghet.

Jag minns ett tillfälle då Friskis sökte värdar och ledare. Funktionärer. Receptionsvärdar! Minns den pirrande känslan i magen varje gång jag tänkte att tänk om jag skulle… men nej, jag vågade inte. Hur skulle det vara möjligt att JAG kunde klara av något sådant, vara tillräckligt duktig. Nej. Det blev inget med det.

Idag, nästan 3 år senare, så är jag receptionsvärd. I vintras tog jag mod till mig att gå på en informationsträff. En kvart innan träffen började låg jag hemma i sängen och tänkte att jag skiter i det, det är ingen idé. Men jag gick dit. Såg alla människor där, fyllde hoppfullt, men fortfarande tvivlande på mig själv, i en ansökningsblankett. Kände mig ensamast i världen, alla verkade känna någon, såg sportiga ut, passade in, hade en vän med sig.

Jag blev kallad till uttagning och liksom 7 andra fantastiska människor blev jag erbjuden att få gå utbildningen för att bli Funktionär och Receptionsvärd. Jag tvivlade fortfarande på mig själv, att jag skulle vara en besvikelse, inte klara av att leva upp till förväntningarna.

På vägen har jag tänkt bryta flera gånger. Mitt självtvivel har hunnit ifatt och ifrågasatt mig. Senaste idag innan examinationen tänkte jag att det här går inte, jag klarar det inte. Jag kommer inte bli godkänd och dom kommer fråga sig själva hur dom tänkte när dom valde mig. Skulle jag ta den smällen, var det inte bättre att ”ångra” mig innan dom hann genomskåda mig?

Men det gick bra och jag är så glad, så stolt och det känns så sjuuukt ROLIGT!!! Ser verkligen fram emot att stå där bakom receptionen. Att växa i rollen med allt vad den innebär. Jag har gått bredvid en period nu och inte ångrat mig en sekund, det är så kul att stå där bakom disken, i kassan, ja allting! Jag är så glad att jag gick emot mitt självtvivel och för en gångs skull faktiskt satsade och vågade fortsätta det jag påbörjat.

Det började med en liten dröm om att ”bli en såndär som tränar”… Och nu är jag inte bara en såndär glad jävel som springer på gymmet jämt, jag har också fått den fantastiska möjligheten att engagera mig som funktionär i föreningen! Mitt namn finns på schemat, på en namnbricka, på ett postfack. En betydelsefull bricka på spelplanen 🙂

If you can dream it, you can do it

20130612-010520.jpg

20130612-010506.jpg

Underbara nyheter

Fick just veta att en underbar vän till mig har vaknat upp efter att ha legat medvetslös med respirator sedan i lördags på hennes födelsedag.

Lyckan och tacksamheten jag känner är obeskrivlig!

E, det finns så mycket jag vill säga dig, framförallt hur otroligt värdefull du är, och så betydelsefull. Även om det inte är din önskan, så är jag oerhört glad att ha dig kvar hos mig.

Jag finner inte ord för att beskriva alla känslor inom mig nu ❤

Vårkänslor?

Hade några riktigt tuffa dagar förra veckan. Ja jag var så förtvivlad att jag flera gånger grät inlåst på toaletten på Friskis, påväg från gymmet, på Apoteket…

Men så plötsligt började en schlagerdänga spelas i mina hörlurar!

”Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig
Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag
Varje gång jag attraheras då vill jag bara va med dig
Ingenting han kan hantera jag vill ha mera”

Och mitt i allt elände, i alla tårar, kunde jag känna den där underbara känslan av förälskelse, mindes någon jag hade en riktig hang up på och började skratta – av glädje!

Kände hur jag längtar efter det där pirret i magen, någon att utbyta de där blickarna med, att längta efter och anförtro mig till.

Kanske är det sådana minnen, känslor, som man ska leta efter i svåra stunder?

En gammal förälskelse, minnet av en seger, känslan av att sitta med sitt syskonbarn i famnen och bli överöst av kärlek, känslan av hur något man aldrig trodde skulle ske plötsligt blir verklighet.

Hopp. Se framåt, alla dessa underbara stunder i livet som kommer igen.

Är det vårkänslor jag har?