Jag kom till kvarnen ganska tidigt men när jag skulle hämta ut min biljett till passet var automaterna nedsläckta. Glatt skuttade jag fram till receptionen och sa att jag skulle på passet men kanske är det fel på automaterna, för dom var ju inte igång? Fick då veta att yogan är på Öster och inte på Kvarnen! Är nästan säker på att jag dubbelkollat men tydligen inte. De snälla tjejerna i receptionen skrev ut min biljett och jag cyklade i ilfart mot Öster för att hinna. Tänkte ungefär tre gånger att jag inte skulle hinna, skulle skita i det och att jag skulle cykla hem i stället.

MEN det gjorde jag inte och kom i väldigt god tid innan passet började. Det pirrade allt ordentligt i magen (först på väg in på Kvarnen och sedan på väg in i yogasalen på Öster) och eftersom jag stod nästan längst bak i kön fick jag en plats nästan längst fram, mittemot ledaren.

Jag sitter alltid längst bak. Men det fanns absolut inga platser lediga där, så väldigt obekväm med att synas ifrån alla håll där jag skulle försöka yoga runt som en klumpeduns satte jag mig och funderade ännu en gång på att smita hemåt.

Den obekväma känslan försvann snabbt. När passet väl satt igång går man (förhoppningsvis) in i sig själv och stänger ut det runt omkring. Det häftiga med den här ledaren är att hon får mig att göra just det – alla mina tankar på omvärlden, skola, jobb och andra vardagliga ting försvinner med en gång ifrån mitt huvud och nästan som i trance följer man instruktionerna och utför de olika positionerna, utan någon annan tanke som stör. Tid och rum försvinner.

Det är bara du, ledarens röst och en känsla av tidlöshet. Precis så som jag har velat minnas yogan och min favoritledare: hon lägger fokus på andning, att ha en bra hållning, att lyssna till kroppen och att utföra rörelserna i din egen takt. Hon ger tydliga instruktioner och använder sig av yogatermer, sätter allt i ett sammanhang. Helt plötsligt har 55 minuter gått, passet börjar gå mot sitt slut och det är dags för avslappning. Det blir inget avbrott mellan pass och avslappning, allt hänger ihop som i en röd tråd liksom resten av passet. Och när man ligger där, guidas in i vilan, så är det precis vad jag upplever och som jag inte upplever någon annanstans – vila och total avslappning. Utan tusen tankar på annat, utan tanke på tid och rum. Som om man försvinner lite ur sin egen kropp. Låt det aldrig aldrig ta slut, tänkte jag.

Men det tar slut. Känslan sitter kvar en lång stund efteråt. När jag cyklar hemåt är det fortfarande som i en dimma. Avslappnad, tillfreds, nöjd och belåten och också lite extra känslig för omgivningen och den sinnesstämning mörkret bjuder in till. Jag längtar redan till nästa gång, hade velat gå varje kväll. När jag kommer innanför dörren hemma släpper lite av den där trancen och verkligheten kommer långsamt tillbaka.

Dom som kallar lchf-anhängare för fanatiska sektmedlemmar har inte upplevt magin med yoga 😉 Vill du testa så rekommenderar jag inte Friskis. Sök dig i stället till ett yogacenter, jag tänker fortsätta på mina yogapass med Susanne på Friskis, men tyvärr gillar jag inte de andra ledarnas yogapass. Så satsa på ett ställe som är inriktade på just yoga, som brinner för det, har adekvat utbildning. Ett sådant ställe ska jag försöka hitta!

Det kanske bör tilläggas att jag innan jag testade yoga och inför mitt första pass var väldigt skeptiskt. Väldigt. Trodde jag skulle känna mig urfånig, fnittra igenom hela passet och aldrig mer sätta min fot på en yogalektion igen. Så blev det inte som ni nu säkert förstår… 🙂